tisdag 23 maj 2017

Driv ut terrorn från varje land

Vi skall driva ut den muslimska terrorn







Nu hände det igen i
Manchester i England

lördag 27 juni 2015

Tunisien

Islamattack Tunisen på 
Oskyldiga människor







Mera av
Det Islamska infernot



Attacken i Tunisien





Attacken






Attacken







Tunisia tourist hotel attack: First image of attacker - BBC News






ISIS HELVETE
ISLAM
En timma lång film om Islam


Sverige har två islamer i regeringen
Det finns Islamska kalifat runt Sveriges stora Städer Stockholm, Göteborg, Malmö



Jag är rädd
Vi är rädda







torsdag 25 juni 2015

Palestinakonflikten


Konflikten i mellanöstern


Arab lärarnas förening:

"Vi lär att Palestina - från norr till söder,

från [Jordan] floden

till [Medel] Sea -

är islamisk palestinsk "



Officiell palestinska myndighetens TV utbildar regelbundet barn att se förstörelsen av Israel som ett mål och PA ledare ofta förekommer hela Israel som en del av "Palestina", "ockuperad mark" som kommer att vara "befriade" eller "återvände till" palestinierna. Denna världsbild utgör en grundsats av palestinsk utbildning och ideologi, vilket framgår av Palestinian Media Watch i år. Nu, ordförande i Jerusalem lärarförbundet, Issa Salman , har sagt att detta är också den pedagogiska budskapet i arab skolor i Jerusalem.

På tal om PA TV, sa läraren:
I våra skolor, lär vi vad vår religion och samvete dikterar: Att Jerusalem är arabiska och att Palestina - från norr till söder, från [Jordan] floden till [Medel] Sea - är islamisk palestinsk-arabiska, och kommer att förbli så i Trots den förbannade ockupanten. "
[Europeiska unionens officiella PA TV, 15 november, 2014]

Lärarens argument att islam "dikterar" att "Palestina" är islamiska och att den innehåller alla israeliska mark, följer ett uttalande av Mahmoud Abbas rådgivare i religiösa frågor, Mahmoud Al-Habbash, som nyligen förbjudet att acceptera Israels existens i namn av Islam:
"Al-Habbash betonade att enligt islamisk sharia lagstiftningen, är hela landet Palestina waqf (dvs en omistlig religiös begåvning i islamisk lag) och är välsignad mark, och att det är förbjudet att sälja, skänka ägande eller underlätta ockupation av även en millimeter av den. "
Al-Hayat Al-Jadida , 22 oktober 2014]

Nyligen har PA ledare använt termen Ribat - religiös konflikt / krig för att försvara eller återerövra mark som definierats som islamiska - oftare när man hänvisar till konflikten med Israel och i synnerhet på den pågåendekonflikten i Jerusalem .

Offentliga arabiska skolor i Jerusalem är under överinseende av Utbildningsförvaltningen i Jerusalem, som är en del av Jerusalem kommun och övervakas av den israeliska undervisningsministeriet.

I oktober, PA TV lärde barn att hela Israel, inklusive Haifa, Jaffa och Acre, är "ockuperade Palestina" som är avsett att "återvända" till palestinierna, vilket innebär att Israel skulle upphöra att existera .






"Haifa, Jaffa, Acre (dvs israeliska städer). Detta är våra ockuperade mark, 1948 landar som Israel ockuperade 1948 ... Allah vill, de kommer tillbaka till oss en dag och kommer inte att vara under härska av ockupationen . " 
[Europeiska unionens officiella PA TV, 4 oktober, 2014]

Medlem Fatah centralkommitté Tawfiq Tirawi har öppet förklarat att " den tvåstatslösning är över ", och förespråkade att palestinierna måste" gå tillbaka till möjligheten att en Palestina från [Jordan] floden till [Medel] Sea "-en fras han har använt mer än en gång .

Jibril Rajoub har liknande hävdade att området "från floden till havet" är " alla ockuperade . "

Låtar på PA TV förvränga israeliska städer som "palestinska" och mångakartor används av PA - i skolböcker, i minister kontor, på logotyper osv - som Märk PA områdena och hela Israel tillsammans som en enhet som kallas "Palestina. "

Privata palestinska organisationer avvisar också Israels rätt att existera.Således, ordförande i det EU-finansierade palestinska advokatsamfund , Hussein Shabaneh, förespråkade en "Palestina från floden till havet."


För att skapa vilja bland befolkningen att konfrontera Israel våldsamt, PA presenterarShahada - Död för Allah - som en religiös islamisk skyldighet. Denna indoktrinering började strax efter starten av PA terrorkampanj (den "intifadan," 2000-2005).
palestinierna säger att Allah önskar dem alla - män, kvinnor och barn - att söka döden som martyrer, och att det är en privilegium att vara värdig att dö för Allah.En präst varnade även att om de inte sökadöden för Allah sin muslimska tro var bristfällig: Ahmed Abdel Razek, PA Prästman: "Den troende skapades för att känna sin Herre - att följa islam ... att vara en Shahid (Martyr) eller har för avsikt att vara en. Om den troende inte hoppas på Shahada (död för Allah), kommer han att dö en Jahiliya död (utan tro). Vi måste sträva efter Shahada och begär det från Allah. Om vi sanningsenligt be om det, [Gud] kommer att ge oss sina belöningar, även om vi dör i sängen. " 


Fakta
Fakta som Palestinagrupperna i Sverige (PGS) inte vill att du ska känna till • Under årtiondena före staten Israels grundande 1948, var den judiska befolkningen i den blivande staten utsatt för uppvigling, våld och massakrer. Stormuftin av Jerusalem besökte till och med Hitler i Berlin för att främja ett samarbete med Tyskland i dess utrotningspolitik riktad mot judarna.

http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/History/muftihit.html

• En palestinsk och en judisk stat kom att tilldelas respektive folk av FN 1947, med stöd av Sverige, i en resolution som antogs den 29 november detta år – inklusive definierade territorier och gränser för de båda staterna.

http://www.knesset.gov.il/holidays/eng/29nov_e.htm

• Judar världen över firade FN:s beslut men förkastades omedelbart av palestinierna och Arabförbundet.

http://www.adl.org/israel-international/israel-middle-east/content/AG/inaccuracy-palestinians-partition-plan.html

• I maj 1948, när britterna frånträdde mandatet, invaderade 5 välorganiserade, nationella arméer – Jordanien, Syrien, Libanon, Egypten och Irak – tillsammans med palestinierna det territorium som av FN tilldelats det judiska folket, med avsikt att erövra det och rensa det på dess judiska befolkning. Mirakulöst vann Israel kriget, som brukar kallas ‘1948 års krig’.

http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/History/1948_War.html

• Ett resultat av kriget blev förstås att gränserna inte blev desamma som de vilka presenterats i FN:s resolution. Därefter har det vid upprepade tillfällen visat sig att vare sig direkta eller indirekta förhandlingar kunnat leda till fred eller överenskomna gränser.
• Ett annat resultat av kriget var också att palestinska flyktingar togs emot i de arabiska grannländerna. Fram tills idag behandlas de i dessa länder som flyktingar med avsikten från de arabiska staternas sida att göra flyktingproblemet permanent. Sedan 1948 understödjer det internationella samfundet år efter år dessa flyktingar, vilkas värdländer med undantag av Jordanien vägrar att acceptera dem som medborgare.

• FN har skapat UNWRA som ett särskilt organ för att hantera de palestinska flyktingarna. Arabstaterna å sin sida har gång på gång förhindrat varje lösning på flyktingfrågan och generationer av palestinier har av sina egna bröder förhindrats att leva ett värdigt liv sådant som den övriga befolkningen i deras värdländer

http://www.algemeiner.com/2014/05/21/how-unrwa-perpetuates-the-palestinian-crisis-review/

• Det är heller inte arabstaterna som täcker kostnaderna för detta, utan det internationella samfundet som står för det löpande underhållet av dessa flyktingar,
vilka låses fast i sin flyktingstatus istället för att frågan en gång för alla skulle ges en lösning. Ingen annan stans på jorden förs flyktingstatusen vidare från generation till generation och ingen annan stans bidrar heller donerade medel till att snarare öka än minska flyktingproblematiken.

http://www.thetower.org/article/the-real-palestinian-refugee-crisis/

• Som tydligt framgår av ovanstående, är den ‘ockupation’ som började efter kriget 1967 inte orsak till konflikten – den är ett resultat av de försvarskrig som påtvingats Israel. Om Israel också ensidigt och villkorslöst skulle dra sig tillbaka från dessa territorier (vilket bevisats i fallet Gaza), skulle det inte lösa konflikten. Sanningen är att kärnproblematiken i den palestinsk-israeliska konflikten är det ständiga förkastandet av både Israel och judar.

• Vad som började som en territoriell konflikt med religiösa dimensioner är sedan decennier tillbaka en konflikt som domineras av religiös, islamistisk extremism – ett fenomen som blivit sorgligt välbekant över hela världen.

• Israel är den enda demokratin i Mellanöstern och den enda plats där en arabisk minoritet på 20 procent både kan ställa upp och rösta i demokratiska val. Paradoxalt nog är den enda inhemska muslimska och arabiska population i världen som åtnjuter fullständiga demokratiska rättigheter, den som bor i Israel. Det är också anledningen till att man förkastar varje tanke på att bli medborgare i en framtida palestinsk stat.

• Medan man i Israel för fram fred och samexistens i utbildningssystem och media, demoniserar man på den palestinska sidan både israeler och judar och ger finansiellt stöd till terrorister och deras familjer, medan gator och torg döpts efter terrorister med otaliga israeliska civilas blod på sina händer.

http://palwatch.org/main.aspx?fi=157&doc_id=13263

http://www.palwatch.org/main.aspx?fi=757 http://palwatch.org/STORAGE/special %20reports/4_reports_PA_salaries_to_terrorists_Feb_13_2013.pdf

http://www.palwatch.org/main.aspx?fi=448 http://www.palwatch.org/main.aspx?fi=455 http://palwatch.org/main.aspx?fi=157&doc_id=12915

http://www.palwatch.org/main.aspx?fi=757)

• Medan Israel var engagerat i fredsförhandlingar exploderade bussar var och varannan dag i landets stora städer och ändå lämnade man inte förhandlingsbordet. Israel har aldrig haft några villkor för direkta förhandlingar, medan den palestinska sidan för sin del tillgriper varje ursäkt för att hålla sig borta från förhandlingsbordet.

• Israel håller fast vid tvåstatslösningen , medan palestinierna – också om så vore fallet – är uppdelade mellan uttalade fiender i Gaza and den officiellt fredsorienterade Palestinska Myndigheten i Ramallah. Den palestinske presidenten har inte besökt Gaza på 7 år och har ingen möjlighet att stoppa de terrorhandlingar som från Gaza
riktas mot Israel av Hamas, en internationellt erkänd terroristorganisation.

http://detgodasamhallet.com/2015/06/04/palestinskt-lidande-i-medieskugga-2/

• Eftersom Gaza de facto kontrolleras av terroristorganisationer med Hamas i spetsen och eftersom Mahmoud Abbas – i sin egenskap av palestiniernas president – inte förmår stoppa beskjutningen mot Israel från Gaza, gör han istället sitt bästa för att å enda sidan framstå som en fredsinriktad ledare medan han å andra sidan gör allt för att undvika direkta förhandlingar med Israel. 

Anledningen härtill är helt enkel att under rådande verklighet kan han inte erbjuda Israel det man mest behöver som resultat av förhandlingar – säkerhet och ett slut på terrorismen. Det är också anledningen till att man ofta kan se palestinierna vända sig till internationella aktörer och undvika direkta förhandlingar med Israel för att förlita sig på automatiskt och villkorslöst stöd från det internationella samfundet.

• I internationella fora – till skillnad mot demokratiska stater– finns inga mekanismer för minoritetsskydd. Beslut fattas helt enkelt genom majoritet. Som ett resultat av detta blir den enkla utvägen för palestinierna – för att slippa några åtaganden för fred – att vända sig till det internationella samfundet. På så vis kan man maximalt utnyttja det automatiska stöd man åtnjuter i alla internationella fora, från arabiska och muslimska stater och den ’alliansfria rörelsen’. Här åtnjuter palestinierna automatisk majoritet, medan Israel är ’ ett land’/’en röst’ i internationella organisationer. 

Därför kan palestinierna få garanterad majoritet för vilken resolution man än vill rösta igenom. Allt detta blir särskilt tydligt i FN:s råd för mänskliga rättigheter, där några av världens mest brutala diktaturer driver en agenda som nästan enbart behandlar påstådda övergrepp av Mellanösterns enda demokrati.

http://www.unwatch.org/site/c.bdKKISNqEmG/b.1359197/k.6748/UN_Israel_


Konflikter


Hur skapar man konflikter?
Varför blir det konflikter mellan människor?









Varför?

Våldet mot världens barn – en pandemi i vår tid


I mitten av 1970-talet besökte läkaren Einar Helander ett sjukhus i en mindre stad några mil söder om Bagdad i Irak. Han var där på sitt första uppdrag som anställd av WHO i Genève och hade ett avtalat möte med en lokal sjukhusläkare. På väg in till läkaren mötte Einar tre kvinnor klädda i svart, en mamma med sina två döttrar.
– Jag fick veta att båda döttrarna hade våldtagits av sin berusade pappa den föregående natten. Och trots att läkaren enligt reglerna skulle rapportera ett sådant brott kunde han inte göra det. Dels vägrade flickorna låta sig undersökas av en manlig läkare, dels behövde flickorna fyra manliga vittnen till våldtäkten för att en domstol skulle pröva fallet, berättar Einar.
Det var Einar Helanders första internationella observation av barns utsatthet för våld, en erfarenhet som skulle följas av åtskilliga liknande observationer i hela världen under de 35 år han kom att arbeta för bland annat WHO och FN. Einar har personligen undersökt tusentals barn och arbetat i närmare hundra länder. Den största delen av fältarbetet har skett i fattiga områden i tredje världen; i storstädernas slumområden och landsbygdens fattiga byar. Flera hjälpprogram bär hans signatur. Ett sådant är WHO:s rehabiliteringsprogram för handikappade, »Community-based rehabilitation« (CBR), som nu är översatt till över 50 språk och används i omkring 100 länder.
I dag är Einar Helander 81 år, han bor sedan länge i Lissabon och har de senaste sju åren har han ägnat sig åt att sammanställa en lika imponerande som skrämmande rapport över barnens utsatta situation i världen. Den ursprungliga titeln har ändrats från »Children and violence. The world of the defenceless«, vilken gavs ut 2008 (Palgrave Macmillan), till »Children and violence: the pandemic«. Innehållet är nu mer detaljerat, med förord av Halfdan Mahler, WHO:s generalsekreterare 1973–1988, samt Deve Gowda som var Indiens premiärminister 1996–1997. Nu söker Einar Helander efter ett icke-kommersiellt förlag som kan ge ut boken.
– Jag var tvungen att ta bort ganska mycket material inför utgivningen av den första titeln, och dessutom tog förlaget alltför mycket betalt för boken för att den skulle nå en stor läsekrets.
Einar Helanders karriär sträcker sig från tiden som invärtesmedicinare på Sahl­grenska universitetssjukhuset i Göteborg på 1950- och 1960-talet under dåvarande klinikchefen Lars Werkö, via en professur i rehabiliteringsmedicin i Göteborg och en lärartjänst vid Karolinska institutet, till internationella engagemang på heltid från och med 1974. Förutom WHO innebar det uppdrag för bland annat FN och Världsbanken samt en fyraårig gästprofessur vid All-India Institute of Medical Science i New Delhi. Han bär på en erfarenhet som lätt skulle kunna omsättas i en diger och spännande självbiografi.
– Jag har fått förslag om att skriva mina memoarer, men valde att avstå. I stället har jag fått tid att skriva den här boken. Under alla mina år i internationellt arbete har jag upprörts över hur illa barn behandlas, och jag hoppas att boken ska bidra till att det tas fram förebyggande program.
– Barn som utnyttjas är inget problem specifikt för utvecklingsländer, tvärtom. Sverige tillhör de länder där flest flickor utnyttjas sexuellt. En välgjord svensk studie visar att andelen kvinnor som utsatts för grova sexuella övergrepp som barn, det vill säga våldtäkt, är 10 procent. När jag samlade material till boken blev jag själv mycket överraskad över problemets omfattning även i vår del av världen.
Läkarkåren förmår inte hantera den här problematiken, anser Einar Helander. Specialiseringen har drivits så hårt att dessa frågor inte har någon naturlig specialitetshemvist. Allmänläkarna saknar tid för att upptäcka och hantera dessa problem, och läkare generellt engagerar sig alltför sällan i socialmedicinska debatter. Nu hoppas han att boken, och redogörelsen om övergrepp mot barn i både utvecklingsländer och vår del av världen, ska väcka debatt.
Han har medvetet valt att inleda boken med uppseendeväckande höga siffror om sexuella övergrepp i inte minst Sverige, där 65 procent av flickorna och 23 procent av pojkarna uppger att de utsatts för sexuella övergrepp – allt från sexuellt ofredande utan beröring till fullbordad våldtäkt [1]. Einar Helander vet av tidigare erfarenheter att det går att uppnå förändring genom att presentera uppgifter som kan uppfattas som ovälkomna realiteter.
– I början av 1970-talet var jag överläkare vid Danderyds sjukhus och ansvarig för arbetsrehabiliteringsfrågor i Stockholms läns landsting. Då fanns omkring 25 000 platser på skyddade verkstäder i landet, och tusentals nya planerades av regeringen. Jag tog fram uppgifter som visade att ingen egentligen gillade att arbeta där, det upplevdes som skamligt. Dessutom fanns det inga ekonomiska motiv att utöka dessa platser, visade de data som Arbetsmarknadsstyrelsen hade.
– Jag tog upp frågan på ett möte vid medicinska riksstämman och bjöd in dåvarande inrikesministern. Det blev ett enormt genomslag; mötet följdes av 22 ledare i dagstidningarna och planerna på en expansion av skyddade arbetsplatser stoppades. I stället infördes en ny politik som gick ut på att vuxenutbilda handikappade personer till »vanliga« jobb.
Även när Einar Helander kom till WHO i mitten av 1970-talet väckte han känslor – både upprörda och förvånade – då han valde okonventionella metoder för att ta fram ett rehabiliteringsprogram för handikappade i tredje världen.
– Jag fick en färdig teknisk rapport i min hand som beskrev hur ett sådant program skulle fungera, ut­ifrån tidigare beslutade WHO-rekommendationer om nationella center i varje u-land. Zambia användes som modell. Men jag insåg tidigt att det inte var realistiskt; för att programmet skulle fungera krävdes det 22 olika typer av specialister, och det var både dyrt och i praktiken närmast omöjligt att genomföra.
– I stället reste jag till Zambia, samt till ytterligare åtta länder, och besökte familjer med handikappade medlemmar. Utifrån hur dessa familjer hanterade handikapp i vardagen, med »spontan rehabilitering« i form av träning av blinda i mobilitet, hur de lärde sina utvecklingsstörda barn att klara vardagen, hur de tillverkade egna kryckor och enkla proteser och så vidare, tog vi fram en manual med 30 tränings­paket med lättförståeliga texter och skisser, och satte samman det som sedan kom att bli WHO:s officiella program »Community-based rehabilitation«. Det mötte först ett starkt motstånd, främst från externa aktörer i dessa länder som byggt sina egna – ofta ineffektiva – boendeinstitutioner. Nu finns WHO:s program i ett 100-tal länder.
Boken »Children and violence: the pandemic« bygger på egna erfarenheter i kombination med uppgifter från vetenskapliga studier och annan litteratur. Sedan 2001 har Einar Helander granskat närmare 30 000 vetenskapliga artiklar om övergrepp på barn, och läst hela studierna om rubrik och abstrakt varit relevanta för hans arbete. Hemma i bostaden i Lissabon ligger högar med drygt 3 000 av de mest relevanta artiklarna.
– I dag har jag data om övergrepp på barn från 187 länder. Tolv länder saknas, bland annat vissa muslimska länder där inga studier publicerats, berättar Einar Helander.
Hälften av världens nu levande befolkning har utsatts för någon form av övergrepp eller vanvård före 18 års ålder. Barnarbete, barnsoldater, misshandel eller sexuella övergrepp är några exempel som Einar Helander beskriver i »Children and violence: the pandemic«. Omkring en miljard människor lever med ett livslångt mentalt eller fysiskt handikapp till följd av sådana övergrepp. De neurobiologiska skadorna är omfattande, något som Einar Helander ger stort utrymme åt i sin bok.
Men trots dessa ofattbara siffror har problematiken varit förhållandevis nedtystad. Det har rått en »conspiracy of silence«, hävdar Einar; en attityd att övergrepp på barn är en privatsak som utomstående inte bör lägga sig i. Det avspeglar sig även i bristen på äldre vetenskapliga studier om problemets omfattning, framför allt gällande utvecklingsländer där de flesta tidigaste studierna är från mitten av 1990-talet.
Men övergrepp på barn har en lång och mörk historik, och problemets grundorsaker är likartade i utvecklingsländer och industriländer: dysfunktionella familjer, ofta i kombination med alkoholmissbruk.
– Ett av de första länder jag besökte på 1970-talet var Botswana. Jag reste runt i byar, och där är alkoholmissbruk enormt utbrett. Många fattiga kvinnor försörjer sig på att tillverka öl tillsatt med vissa lokala örter som innehåller alkaloider och som leder till aggressivitet. Jag besökte bland annat ett mentalsjukhus där det låg över 200 män med svåra schizofreniliknande biverkningar till följd av ölkonsumtion, berättar Einar.
– I den här miljön förekommer det mycket våld inom familjen, inte minst mot barnen. Det kan handla om att pappan försöker få tyst på sitt gråtande barn, i byar där man lever i hyddor med lövtunna väggar och där det nattetid annars är knäpptyst. Det är vanligt med svår kroppsaga och psykisk misshandel.
En av de bästa studierna i ett utvecklingsland kommer från Indien, förklarar Einar Helander. Den är dessutom relativt ny, från 2007, och innefattar drygt 18 000 barn i åldern 5–18 år [2]. Resultatet visar att 73 procent av pojkarna och 65 procent av flickorna utsatts för fysisk misshandel. Barnens mamma hade svarat för de flesta övergreppen. Andelen pojkar som utnyttjats sexuellt var 48 procent, andelen flickor 39 procent. Närmare hälften av övergreppen hade skett då barnen var 5–12 år, och förövaren var oftast någon som barnet kände. Sexuella övergrepp var vanligast i medelklass och överklass.
– Den indiska studien är en av de bästa jag refererar till i boken. Den är utomordentligt välgjord, lärarna har i möten och diskussioner med barnen först förklarat problematiken innan studien genomfördes. Responsen i studien var 96 procent.
– Situationen är likadan i de omkringliggande länderna, som tillsammans med Indien svarar för närmare en fjärdedel av världens befolkning. Över en tredjedel av alla världens barn bor i den regionen.
I »Children and violence: the pandemic« beskriver Einar Helander situationen i grannlandet Paki­stan, där 80 procent av landets fängslade kvinnor är dömda för äktenskapsbrott när det med stor sannolikhet handlar om att de utsatts för våldtäkt. Men rapporterar kvinnan en våldtäkt, och inte förmår presentera fyra vuxna manliga vittnen, döms hon för äktenskapsbrott. Även i exempelvis det katolskt dominerande Ecuador krävs vittnen till en våldtäkt för att domstolen ska ta upp fallet.
Barn i utvecklingsländer lever ofta i en mer utsatt situation än barn i rika länder, till följd av fattigdom, brist på mat och rent vatten etc. Men övergrepp mot barn är mycket vanliga även i den industrialiserade delen av världen. Einar Helander vet att många kommer att reagera på bokens uppgifter, och han har därför varit noggrann med att bara referera till studier med hög kvalitet.
– Jag har valt bort studier med exempelvis ett stort bortfall eller dåligt ställda frågor. När det gäller risken för snedvridna resultat vet vi av erfarenhet från tidigare epidemiologiska studier att risken för bias mer handlar om en underrapportering än en överrapportering. Problemen kan därför vara ännu större än vad studierna visar.
Kapitlet om sexuella övergrepp på barn inleds med en berättelse om författaren Virginia Woolf (1882–1941), hur hon som barn utsattes för en rad sexuella övergrepp av sin tolv år äldre halvbror och hur hennes liv med återkommande depressioner slutligen ledde till självmordet i floden Ouse i Sussex.
– Jag återger vad som verkligen hände, hur halvbrodern i praktiken begick övergreppen. De flesta studier beskriver inte sådana detaljer. Men jag tror att dessa tillsammans med bokens rika bildmaterial av misshandlade barn ger en realistisk bild av vad som sker i en mycket stor skala, det jag beskriver som en pandemi.
Trots att övergrepp mot barn i västvärlden uppmärksammades och dokumenterades redan på 1800-talet, bland annat av den franske läkaren
Auguste Tardieu (1818–1879) och den österrikiske läkaren och psykoanalytikern Sigmund Freud (1856–1939), så var det först i början av 1960-talet som övergreppen började tas på allvar. Då presenterade amerikanska forskare en studie från 88 sjukhus där de identifierat 302 barn som utsatts för olika former av övergrepp [3].
– Sigmund Freuds teorier om oidipuskomplex bidrog mycket till att hela forskningen kring övergrepp mot barn avstannade. Freud hade bevisat hur neuroser hos vuxna hade sin grund i att de utsatts för övergrepp som barn. Men han mötte stark kritik från omvärlden, han kallades för sagoberättare och valde att backa.
– Det ledde till att kvinnor som faktiskt utsatts för övergrepp inte vågade gå till polisen. Psykoanalysen sade ju något annat, att det bara var fantasier.
Sedan 1960-talet finns det dock en mängd studier om övergrepp mot barn i västvärlden. Einar Helander presenterar flera av dessa i »Children and violence: the pandemic«. De visar bland annat att i 25 länder har minst 10 procent av populationen (kvinnor eller män, alternativt både könen), blivit utsatt för fullbordad våldtäkt som barn, däribland i Sverige, Norge, Tyskland, USA och Ryssland. Boken ger en mycket mörk bild av situationen i världen: över 110 miljoner föräldralösa barn, 300 000 barnsoldater, 65 miljoner gatubarn, 218 miljoner barnarbetareoch så vidare.
Han är ändå relativt hoppfull inför framtiden, men menar att det bland annat behövs program för våldsprevention som bygger på småskalighet och som kan förankras i närmiljön. Själv är han i färd med att utveckla ett sådant preventionsprogram i Portugal, i samarbete med berörda myndigheter.
– Det kommer ibland rapporter som skrivs som om det handlade om genomförda åtgärder, när det i verkligheten handlar om skönmålande planer. Och FN:s konventioner om barnets rättigheter rycker man ofta på axlarna åt, säger Einar Helander.
– Egentligen tror jag att det krävs att förövarna, och då menar jag det verkliga antalet förövare, får sina straff och sätts i fängelse. Då kommer folk att börja reagera och FN:s konventioner att börja tas på allvar.


1973 skrev jag detta

Samhällets och världens problem är våld och död
Nr 26b
1973-04-19

Samhällets och världens problem är våld och död och förintelse kring sig. Man blir tvungen till att gå tillbaka i historien lite. Och ser vi på historien så är det bara kungar, generaler och religionsfigurer som hetsat folket till krig, och på senare år även politiker.
De har hetsat landets folk mot ett annat lands folk. Folken i båda länderna eller i kanske flera länder har lidit nöd, död och förintelse.

Hetsarna har i stort sett levt vidare efter krigen. Det har hela tiden varit den så kallade intelligentsian som lurat befolkningen i de olika länderna i hela världen. De undertryckta människorna har i ytterst få fall haft resning i blod där de tagit makten. (Jag skrev så 1973).

Ledarna i alla länder är antingen valda eller självhärskare. Men samma gäller för alla, de betraktar folket som en massa, liksom en gröt de rör runt i. Alla människor är olika individer och har olika idéer.

Hur uppkommer våldet?
Man måste söka källan, och vad är då källan?

Människan är ju född till en individ, alltså inte en massa. Inte ens hönsen är födda till en massa. Har man gått i en hönsgård och skött djuren samt lärt sig känna dem, så har man märkt att de är individer, om man är uppmärksam. Det börjar med att hönsen värper olika. Trivsel och harmoni i en hönsgård, gör att det värps mera ägg.

Nu är människan mera utvecklad, kan tala, sjunga, tänka och bruka vapen samt mycket mera. Därför skulle det vara enkelt för människorna att komma underfund med våldets problem.
Men nu är det inte så.
Därför tror jag det är en sjukdom. Och varför skulle det inte vara det? Många frågor ligger i människans problem, och går man till botten med alla problem så hamnar man ofelbart i samma dilemma.
Död eller levande.

Nu har också läkarvetenskapen kommit så långt att det är svårt att skilja mellan levande eller död.
Principerna och teorierna.
Problemet om hjärtdöd eller hjärndöd, eller är det ett problem? Är det inte beroende på kärlek?
Det skall kärlek till för skapande av en människa. Och den skall väl även finnas vid döden, eller ska den inte? Jag tycker inte att vi skall vända ut och in på problemet för mycket. Det skall inte vara allt för svårt att fastställa en norm för död eller levande, av friska sunda människor.

Men en sjuk människa kan inte tänka sig det. Sjuk av hat och våld, och som önskar se sin nästa förintad.
Men hur uppkommer hatet?


Man får börja om från början, det börjar med barnen. Alla barn är födda till världen utan vetande, men med en god portion Kärlek. Det är mitt påstående. (1973)

Att inget barn har ett medfött vetande är fakta eller. Men det här med Kärlek är mera komplicerat. Människorna behöver Kärlek. Kärleken är motvikten till hatet och våldet samt sadismen. Sadismen ingår absolut inte i kärlek. Det är en oerhörd förvrängning. Hela den föreställningen uppkommer i barnaåren.
Jämvikten eller vågen, kärlek i den ena vågskålen, hat i den andra, men det skall inte jämföras på det sättet.
Livet är visserligen en våg eller ett vågspel men ändock ingen balanserings- lina mellan hat och kärlek. Bevisningen ligger i att man kan få för mycket hat, men aldrig för mycket Kärlek.

Men vad är då Kärlek?
Att tycka omE:\Dikter på rad\Samhällets och världens problem är våld och död och förintelse kring sig.odt, att älska sin fru, sin man eller sina barn, kamrater, vänner eller fiender
Fiende är en ny tråd att nysta upp i.
Problemet med bara en ide’, att inte döda, är stort för många människor. Därför är det enklast att till en början bara lägga ner vapnen.
Vi börjar därför med det enklaste svåra?

Men nu är inte människan så enkelt konstruerad som en gris eller höna i sitt tänkande, utan behöver mera att tänka på. Det är ju därför jag skriver det här.
Meningarna har skilt tänkande, men de harmoniserar med varandra. Harmonin i tillvaron är mycket viktig, liksom den är i musiken. Harmonin i ett hem, känslorna, Kärleken, förståelsen och hänsynen, det är där det börjar.
Och det är där vi skall börja.
Vi skall själva ha ett friskt tänkande, och vad är då ett friskt tänkande?
Ja det är inget våld eller hat, utan Kärlek, förståelse och hänsyn som harmoniserar med känslorna.
Det låter komplicerat, men det är det inte alls.

Vi skall hjälpa varandra, diskutera problemet, och givetvis göra något konkret, för att vi måste.

Vad har nu dessa tecken och ord gjort för intryck på eder? Blir det bara till ett ”tja” eller Jaha eller.


Thore

Att tända ondskans låga

1985-10-25

Att tända ondskans låga är den snabbaste reaktion vi har.
Är det djävulens bålverk, som alltid i det undermedvetna glöder.
Bitterheten i tanken, ljuset och mörkret.

Thore



Helvetet Nr 117
Helvetet den 6 september 2004
Efter den fruktansvärda islamska bombterrorn i en skola i Belsan.

Med tiden mognar helvetet

Djävlarnas förbannelse över mänskligheten dödar urskillningslöst alla.
Djävlarnas Gud är Allah

Hämndens gudinna inte bara vaknar,
hämndens Gudinna manar till oförsonlig ödeläggelse.
Empati och kärlek finns inte mera.

Psykostressade suggestiva massuggererande grymma och obarmhärtiga varelser
gör livet outhärdligt för den övriga mänskligheten.

Den vrålande hämndens begär blir ofrånkomlig exakt på samma sätt som förr.
Oförsonligheten spirar och fanatiska idioter ser sin chans
Allt ut i pöbelns svans
Thore